something i can never have

aldrig nöjd.
måste ha mer, måste se bättre ut, måste bli vacker.
det är alltid något jag behöver ändra på.
mitt sätt, min personlighet, min vikt, mitt utseende överhuvudtaget.
jag kan inte ta emot en komplimang, den är inte sann förrän jag själv medstämmer i den.
hur ofta är det? aldrig.
jag ser mig i spegeln så ofta jag kan, försöker se något bra, något litet bara.
ser jag någonsin något bra? nej.
mitt självförtroende pekar under neråt, jag är aldrig tillräcklig.
aldrig tillräckligt fin, bra.
jag är bara konstig, annorlunda, ful.
skulle jag få lära känna mig själv skulle jag backa tillbaka.
jag skulle aldrig stå ut med mig själv.
hur står jag ut?
jag försöker tänka "ja, det går ju att se värre ut" , men sen berättar dem för mig att "det går inte"
jag jämför mig alltid med andra, ser det bra på dem, det dåliga på mig.
alla skämtar med alla på något sätt, typ "åh ful tröja", "fan vad tjock du ser ut" osvosv.
jag tar det inte på skämt, det läggs bara till i huvudet.
men på något sätt njuter jag av det, av att veta sanningen.
jag räcker inte till på något av alla sätt i hela världen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback